frottémannen, bekännelse.
jag är ingen människa längre
alla dessa drömmar om att vara en superhjälte
och allt jag fick bli är en freak-show
slå på teven för dagens brittiska dokumentär
och där är jag:
mannen i frotté
svettningarnas monster
biverkningarnas offer
det måste alltid finnas en anledning till att hata sig själv
men att vara grotesk och frånstötande är i alla fall nåt eget
Den självömkande pölen satt sig för att pusta ut på sängen, han skrev ner några rader.
Ett par rader om hur han kände sig. Suckade lätt när det han skrev ännu en gång inte var det han ville åt.
Pölens andningar var tunga och lät mer som om dom kom ifrån en gammal man. Det rann en droppe längs ryggen och samtidigt som han torkade sig i pannan kände han hur äcklig den stora rinnande svettdroppen längs ryggen skulle te sig för en människa som inte kände honom.
han la ifrån sig pennan, tänkte en stund en simpel tanke. om att få vara människa.
Sen slöt han ögonen istället
och drömde en dröm om att få vara en superhjälte.
alla dessa drömmar om att vara en superhjälte
och allt jag fick bli är en freak-show
slå på teven för dagens brittiska dokumentär
och där är jag:
mannen i frotté
svettningarnas monster
biverkningarnas offer
det måste alltid finnas en anledning till att hata sig själv
men att vara grotesk och frånstötande är i alla fall nåt eget
Den självömkande pölen satt sig för att pusta ut på sängen, han skrev ner några rader.
Ett par rader om hur han kände sig. Suckade lätt när det han skrev ännu en gång inte var det han ville åt.
Pölens andningar var tunga och lät mer som om dom kom ifrån en gammal man. Det rann en droppe längs ryggen och samtidigt som han torkade sig i pannan kände han hur äcklig den stora rinnande svettdroppen längs ryggen skulle te sig för en människa som inte kände honom.
han la ifrån sig pennan, tänkte en stund en simpel tanke. om att få vara människa.
Sen slöt han ögonen istället
och drömde en dröm om att få vara en superhjälte.
5 Comments:
Du har en superhjältedocka och det är inte för inte.
jag läser
och känner igen mig i det där med svettningarna. men som bekant har jag problem med sånt...
Jag känner mig som samantha i sex and the city när hon ska hålla ett peppande tal inför massa kvinnor med cancer, men istället för att stå och se glammig ut som är planen så toksvettas hon pga av bromsmedecinernas biverkningar...Självklar slutar det med att hon kastar iväg talet, säger fuck it och berättar hur jävligt allt egentligen är...
Det är exakt så det är just nu...
Åh, vad du gnäller... Tur för oss som gillar poesi. Hur blir det med de där förfriskningarna vi talat om?
hihi, ja jag ska lova att sluta gnälla...
jo, jag sitter ju och väntar på att få ett fint erbjudande om att dricka nån god och kall dryck tillsammans med valfri ukelele-artist... (och eftersom den där jävla stephin merrit aldrig hör av sig antar jag att det blir du erik...)
Snart, snart...eller rättare sagt, jag kan mer eller mindre när som helst.
Post a Comment
<< Home