Evergreen days, en hyllning

När jag sätter mig ned och skriver detta så har jag självklart glömt bort att ta med dom, skivorna. Jag vill gärna lyssna på det jag skriver om men mina evergreen days-skivor befinner sig på annan ort, vissa flera mil härifrån. Sånt är typiskt men när musiken är av det slag som Emelie Berg skapar så är det egentligen inte hela världen, det räcker med att blunda så befinner man sig i samma vackra men aningen vemodiga rum som hennes sånger.

Det började med set designers, en sjua utgiven av penpal med jangliga gitarrer och en massa reverb och Emelies osanolikt fina stämma som bidrog till att låtarna höjdes en aning över all annan svensk tweepop som släpptes just då. Men det var ett par år senare, i och med namnbytet som det började kännas på allvar. tweepopen var nästintill bortflugen, reverben höjd och stämningen betydligt vackrare.
Jag skulle vilja kalla Emelie för en svensk Laura Watling men egentligen tror jag att det mesta hon själv ville var att närma sig sina idoler i Clientele ljudmässigt och det har hon lyckats med. Evergreen days har nu blivit ett av dom svenska band/artister som känns absolut mest intressant och hennes två skivor utgivna på my secret garden återkommer jag konstant till. Och då allt hon gör hela tiden känns lite bättre än det hon släppte innan så finns det ingen anledning till att sluta älska Evergreen days.

En av förra årets absolut vackraste låtar (enligt mig förra årets näst vackraste strax efter Radio depts fantastiska let me have this) var She Can´t sleep av Evergreen days. Det är en av dom där få låtarna som kan få en att börja gråta, stämningen, texten, stråkarna, ALLT! När man lyssnar på she can´t sleep så finns inget annat, allt släcks ner och endast Emelies röst viskar fram hur det är att må riktigt jävla dåligt och hur sjukt rädd man är just då när man gett upp hoppet för att allt faktiskt kommer att ordna sig, men det kommer ju att ordna sig. För eller senare löser det sig, blir i alla fall lite lättare och man kan andas ut tills nästa gång som man går ner under jorden och gräver sig djupare och endast använder täcket som skydd. Och det är då, dom gånger man känner sig så nere som Evergreen days gör allt lite lättare, då man blir påmind om att även fast världen är vemodig och mörk, så är den också ibland ganska vacker. I alla fall så blir världen lite lite vackrare med Evergreen days i lurarna.

Och just nu, hoppas jag bara att Emelie fortsätter att skapa så att det kommer ut ännu fler fina skivor och att hennes låt You´ll be fine kommer ut innan det blir Sommar så Världen får höra ännu en fantastisk sång och berättelse av sveriges finaste, evergreen days.