så var popadelica över, och jag vet inte om jag börjar bli gammal men efter den här endaste festivaldagen så känner jag mig som jag brukar göra efter en hel emmaboda-festival.
Det var slitsamt, och det var kallt och regnigt.
Men det var värt det.
Tack ni som såg mig, som kom fram efteråt och sa att ni tyckte om det och alla som bara var trevliga.
ett extra stort tack till Pontus och familj som var helt underbara och lät oss sova i erat vackra hus, det känns skönt att det finns så trevliga människor.
Till kristina och ni andra som fixade allt och gjorde det så bra.
Till erik Halldén som var ett oerhört trevligt och roligt sällskap som gjorde allt ännu finare, inte minst tack vare en av festivalen bästa spelningar.
Till killen i detektivbyrån som var så otroligt snäll.
Till radio dept. som ensamma egentligen gjorde hela resan värd, här snackar vi verkligen sveriges bästa band.
Och självklart, ett stort jävla tack till Greta som så vanligt stöttade och peppade och var världens bästa!!!
TACK!!!!!
Och nu när den här festivaldagen nu är över så är det ju bara att titta framåt mot vad som bjuds i spelningsväg och det, ja det är inte lite. Ja, inte om man bor i Stockholm i alla fall.
Nu på onsdag spelar Dressy Bessy och tenniscoats på debaser vilket känns som en utomordentlig värmning inför det sjukt späckade helgen.
På fredag spelar nämligen tre av sveriges mest intressanta artister tillsammans på allhuset. Mixtapes and cellmates, Most Valuable Players och Paddington DC! Jag tror knappt att det kan bli bättre än så. Men om det skulle kunna bli det så är det väl isåfall dagen efter då Casiotone for the painfully alone (som inte behöver någon större introduktion för denna sidas läsare) intar debaser.
Just nu ser jag inte längre än till helgen, men åh vad jag längtar dit.
