uppdatering och dylikt

Ja, som ni ser så fortsätter jag att, lite då och då, skriva om bra saker och att även publicera lite dikter här i tattoos for the unloved. Det kommer jag absolut att fortsätta med bara för att jag tycker det är så roligt. Även fast jag numera kommer få lite mindre tid över åt sånt då jag tillsammans med min kära flickvän har blivit stolt förälder åt två otroligt söta slöjstjärtar (majakovski, the russian futurist och bappelsin, gubbdjävel. Dom båda har visat sig mest gilla senaste el perro del mar ep´n som dom gör en rätt så avancerad synkroniserad dans till) men jag lovar att fortsätta så gott det går.

Kom gärna med tips och kritik för på vilket sätt ni vill att tattoos for the unloved ska utvecklas, det kan ofta vara skönt att bara se att någon läser.

tack så länge och hoppas ni fick en trevlig läsning med dagens texter.

Evergreen days, en hyllning

När jag sätter mig ned och skriver detta så har jag självklart glömt bort att ta med dom, skivorna. Jag vill gärna lyssna på det jag skriver om men mina evergreen days-skivor befinner sig på annan ort, vissa flera mil härifrån. Sånt är typiskt men när musiken är av det slag som Emelie Berg skapar så är det egentligen inte hela världen, det räcker med att blunda så befinner man sig i samma vackra men aningen vemodiga rum som hennes sånger.

Det började med set designers, en sjua utgiven av penpal med jangliga gitarrer och en massa reverb och Emelies osanolikt fina stämma som bidrog till att låtarna höjdes en aning över all annan svensk tweepop som släpptes just då. Men det var ett par år senare, i och med namnbytet som det började kännas på allvar. tweepopen var nästintill bortflugen, reverben höjd och stämningen betydligt vackrare.
Jag skulle vilja kalla Emelie för en svensk Laura Watling men egentligen tror jag att det mesta hon själv ville var att närma sig sina idoler i Clientele ljudmässigt och det har hon lyckats med. Evergreen days har nu blivit ett av dom svenska band/artister som känns absolut mest intressant och hennes två skivor utgivna på my secret garden återkommer jag konstant till. Och då allt hon gör hela tiden känns lite bättre än det hon släppte innan så finns det ingen anledning till att sluta älska Evergreen days.

En av förra årets absolut vackraste låtar (enligt mig förra årets näst vackraste strax efter Radio depts fantastiska let me have this) var She Can´t sleep av Evergreen days. Det är en av dom där få låtarna som kan få en att börja gråta, stämningen, texten, stråkarna, ALLT! När man lyssnar på she can´t sleep så finns inget annat, allt släcks ner och endast Emelies röst viskar fram hur det är att må riktigt jävla dåligt och hur sjukt rädd man är just då när man gett upp hoppet för att allt faktiskt kommer att ordna sig, men det kommer ju att ordna sig. För eller senare löser det sig, blir i alla fall lite lättare och man kan andas ut tills nästa gång som man går ner under jorden och gräver sig djupare och endast använder täcket som skydd. Och det är då, dom gånger man känner sig så nere som Evergreen days gör allt lite lättare, då man blir påmind om att även fast världen är vemodig och mörk, så är den också ibland ganska vacker. I alla fall så blir världen lite lite vackrare med Evergreen days i lurarna.

Och just nu, hoppas jag bara att Emelie fortsätter att skapa så att det kommer ut ännu fler fina skivor och att hennes låt You´ll be fine kommer ut innan det blir Sommar så Världen får höra ännu en fantastisk sång och berättelse av sveriges finaste, evergreen days.

loveless

vi lyssnar på embassy___ med tungorna i varandras munnar
det hade lika gärna kunnat vara
my bloody valentine
det hade lika gärna kunnat vara___någon annan
hade det kunnat vara
någon annan?
verkligen?

är det en slump vem man skaffar barn med i framtiden
hade det lika gärna kunnat vara den unga blonda på dansgolvet eller hon den söta på festivalen
om det inte hade varit så att du var en minut före
för att du hade l i t e längre ben

jag vill inte tänka på att andra sängar hade kunnat blivit min säng
för ingenting ser bättre ut än nu
och sexskämten skulle inte vara lika roliga utan dig
och även fast jag nästan dör varje natt
och avskyr framtiden
så längtar jag ändå lite till den
för att vi finns där
det kanske är mindre läskigt då___och jag blundar och ler när jag tänker
vi producerar våra barn till loveless

will you still love me if I wet the bed?

Recension
Liz Prince: Will you still love me if i wet the bed? (Topshelf)


Jag är extremt svag för gulliga saker och blir ofta nyfiken när folk är självutlämnande till en så extrem grad att det är på gränsen till genant.
Det var dessa två saker som fick mig att älska Jeffrey Brown. Hans enkla teckningar och det direkta sätt han använder för att berätta om sina i förtid utdömda förhållanden gör att man vill läsa läsa allt han har gjort.
Liz Prince´s debut "will you still love me if I wet the bed?" är en Jeffrey Brown-influerad liten bok om hennes och pojkvännen Kevins (trummis i bandet animal hospital) förhållande.
Boken börjar t.o.m med en sida tecknad av Jeffrey Brown där han säger ungefär exakt vad "will you still love me..." handlar om. "Haha! these comics are great! it´s kind of what I try to do... except cuter, and funnier, and without all the wallowing in self pity, and..." Sen i rutorna efter ser han sådär extremt liten och svag ut som enbart en tecknad Jeffrey Brown kan göra.
För "will you still love me..." är fan så mycket mer feel good. Det är mest 71 sidor fyllda av gulliga gags om hur fin kärleken kan vara, t.o.m även om man är sura på varandra. Och allt, tecknat med en väldigt naiv lite kluddig stil som inte ens gör strippar om Kevins stånd till snuskiga, eller ens pinsamma. Utan istället sitter jag som läsare och ler barnsligt och känner mig alldeles varm inombords.
"will you still love me if I wet the bed" är bland det finaste jag läst och är helt perfekt om man är sugen på nåt lite mer lättsmält men fortfarande smart, och det är betydligt mer än bara en bok med en helt fantastisk titel.

Det brukar nästan alltid bli misslyckat när folk försöker återberätta seriestrippar, men jag gör ett försök ändå och skriver ut en av mina favoritstrippar ur boken i dialogform så att ni ska bli ännu mer övertygade att Liz Prince är helt fantastisk.

/Lizz och Kevin ligger tillsammans i sängen.

Kevin - Liz?
Liz - hmm?
Kevin -will you snuggle with me?
Liz -if you stop farting.
Kevin -nevermind (vänder sig om och rullar över på "sin sida") /

Simpelt, gulligt och roligt. Precis så som jag gillar det.

Kolla upp Liz Prince NU!!!

http://www.topshelfcomix.com/creators.php?artist=257

http://www.livejournal.com/users/comicnrrd/

http://www.artconspiracy.com/artists/comicnrrd.htm

http://www.dancedance1904.com/comicnrrd/

kort information

Inom kort kommer det komma en "vanlig" text (det vill säga inte en till dikt) om den finaste lilla seriebok som dök upp förra året.
Och jag planerar även att posta mindre intervjuer här i framtiden också, dock är inga framtida intervjuoffer bestämda än.
håll till godo och hoppas att någon där ute uppskattar tattoos for the unloved.

"hon sa fuck me gently och jag gav henne en kram"

med hjärtat urgröpt och dinglande utanför
inspirationen på kavajslaget
ögonen mot skorna
dansa gråtandes___________mot nästa natts dröm
hon sa "fuck me gently" och jag gav henne en kram

imorgon är det avskedsfest för min högra duffer s:t george-sko
vi står med öl i handen
och ler så oskuldsfullt vi bara kan

det här är vår kärlek och ni vill inte ens ta den

alla tänker väl på att hoppa framför tåg...

alla tänker väl på att hoppa framför tåg
en så konstig tanke är det väl inte?
så konstig att man ska få
utegångsförbud från livet gult kort och hänvisas till ett sjukhusrum
kissa i en pappmugg framför män i vita rockar
jag gjorde det ju inte ens

pappa skämtade
sa "alla bra poeter är psykiskt labila"
jag log och kramade honom
fick sova hemma så minst en klump i magen försvann
när jag slapp sjukhussäng i alla fall den natten
men läkarna ordinerade
förutom frisk luft och mediciner
"ta semester från dig själv
och
ta inte ditt liv för då förlorar jag jobbet"
svartsynt komik har alltid varit min kopp thé
så nu har jag sängliggarcharter med serier på magen
och försöker lära mig att andas
andas så lugnt som en livrädd person
som just börjat leva
bara kan göra

en inledning

Det var ute på internet som jag möttes av en bild. En klassiskt old school-inspirerad tatuering. Ett blodrött hjärta, färgfyllt och tjockt. Och därinne i tatueringens mitt, slår den självklara bannern mot en med texten som fick mig att älska tatueringen. Ordet stavades: loveless, och då jag är ett stort my bloody valentine-fan så fick den här bilden mitt eget hjärta att skutta, det gav mig ett leende. Adresslänken till bilden minns jag inte exakt men den innehöll orden "tattoos for the unloved" i följd och det slog mig att, förutom att det är en rätt pretentiös fras, så är den även vacker och någon gång skulle jag vilja använda det som namn på nåt av alla dom projekt jag vill skapa. Men aldrig blir av.
Ett av dom projekten är ett fanzine, det här är verkligen inte det fanzinet. Men däremot skulle det kunna vara en inledning till det. Ett ställe att testa texter, tankar, dikter och annat. Jag vet inte riktigt själv.
Det jag vet är att det är en blogg, att jag är rätt avigt inställd till bloggar. Och att den heter tattoos for the unloved.