ett halvårs text

det har varit tyst nu.
jag har skrivit lite, men det känns som att alt som kommit ut bara varit pinsamt.
och det mesta har jag inte, av olika anledningar, vågat lägga ut.
jag trodde ett långt tag att bloggen var nedlagd nu. att det inte skulle bli något mer.
men sedan plötsligt har jag börjat få lite lust att skriva igen. att försöka få ur mig olika sorters texter. och det är verkligen OLIKA sorters texter. Men för att börja om på nytt behöver man lämna ifrån sig det gamla. så det gör jag nu.
den här uppdateringen, som innehåller ett flertal olika dikter av varierande kvalitet är nog egentligen allt jag har skrivit det senaste halvåret. Detta är således en helt oscencurerad uppdatering som bara behövde bli av. Det känns väldigt skönt att för en gång skull lämna ifrån sig ett helt sjok med dikter. Jag tänker lämna de nu. De är era, och jag hoppas att ni läser.


och jag hoppas även att jag fortsätter att skriva.
det finns många idéer. dock är många av idéerna såpass stora att de nästan blir omöjligga. andra är mer hanterbara. de kommer ni nog att få se. jag hoppas det.



Förövrigt; så har jag blivit en stor vän av semikolon.





"if there aint a heaven that holds you tonight
they never sang doo-wop in Harlem"

- Prefab Sprout

motorcyckeln

jag blev överkörd
av william reids motorcyckel
dubbarna från däcken gjorde ett sugmärke på min mage

låg på trottoaren och kippade efter andan
jag försökte leta efter flickröster bland surret och dånet
men fammlade endast
och medan sugmärket växte sig till ett svart hål förströdde jag tiden
med att sjunga glada visor och framställa bilder av
pojkskjortor på flickkroppar i mitt inre

det monotona dånet av motorcyckeln bildade en svag rytm
som försökte hålla det svarta hålet i schack
det var som att ett krig spelades upp framför min överkörda mage
och det enda jag kunde göra
var att titta på

bortamatch med mig själv

bortamatch med mig själv
vem var jag, vem är jag?
kommer vi ses igen?
hoppas inte det

men ödet talar sitt tydligaste språk

utan titel

i mitt land
är jag prinsessa

utan titel

pojken som gick in i en tunnel
och aldrig kom tillbaka

mördaren

hur kunde jag döda en människa
så uppenbart framför mina ögon

aldrig ska vi skratta mer
aldrig mer

vi var två
man är alltid två sa vi

sen dödade jag dig

eller
för varje minut som gick

och jag blundade
jag ser väl fortfarande inte
men tillräckligt för att ändå inse

jag hoppas att livräddarna börjar
sitt arbete i tid
att det finns en framtid
där du skrattar och ler



(det finns det)

utan titel

jag har så mycket skuld inom mig
att jag inte orkar resa på mig

utan titel

jag drömde att du var
den enda som fanns

orden

så fort pappret kommer fram
ska orden börja igen
de sinar ju aldrig
istället strömmar de fram från en plats
som jag länge har gömt
och jag är rädd
för vad de egentligen vill berätta

utan titel

det enda jag vill säga hela tiden
är
"jag saknar dig"

men de orden får jag inte yttra

dikt om snö #1

sätt på dig din finaste boyracer t-shirt och spring ut i snön
låt det kalla få dina armar bortdomnade
medan du ligger ner och gör snöänglar
dina ögon mot skyn drömmer iväg sig
till det vackraste ansiktet du någonsin har sett
du är inte rädd längre
för någon gång kommer även du
bli värmd på riktigt

dikt om snö #2

Ni ligger under snön
allt det vita täcker er
Det är som att ni gömmer er
från något
som att ingen får se era pussar
Det är endast eran hemlighet
och era kallfrusna läppar
har aldrig varit så lyckliga

dikt om snö #3

vårat eget paradis bär ett ljud av muller
vackert drönsorl
i vårat vinterland
vi ligger alltid ned, du och jag
I mina drömmar står aldrig folk

vi behöver aldrig mera stå
i vårat vita fält jag ser framför mig
med skira färger
och alldeles för tunn luft
är
det nästan som att vi är döda

men hand i hand i snötäcket
leendes mot varandra

är vi så levande två människor kan vara
men vad vet jag om det