nya bokningar, en rättelse och så ett litet skivtips.

Jag vill inte kalla det för skrivkramp, det har bara inte kommit nånting av vett från mig. Men jag kännde en press att publicera på bloggen så därför lägger jag nu ut det lilla som har kommit.

Jag har haft fullt upp på sistone med en flytt och lite andra saker men framtiden ser ljus ut.
inom kort så kommer dom dikthäftena som jag gjorde till framträdandet i jönköping att kopieras upp i lite större mängder och då kommer det att finnas exemplar som man i sthlm kan inhandla i butiken st pauls bok och papper på hörnet av st paulsgatan och mariatorget.

det som enligt mig själv är ännu roligare är att jag (tack vare jönköpingsuppträdandet) blivit bokad till en festival i huskvarna där jag då ska stå för poesin. extra roligt är det då flera av mina favoritartister är bokade såsom radio dept och inte minst jim reid från jesus and mary chain. det ska bli väldigt intressant att se vad han sysslar med nuförtiden.
läs mer om detta här http://www.popadelica.se och besök sedan även festivalen som äger rum den 29e april.

Nu sedan även en lite rättelse, det är inte alls Katy Davidson som sjunger på Scattered pearls med casiotone for the painfully alone utan Jenn Herbinson. Katy davidson sjunger dock på låten holly hobby. Ber om ursäkt för det felet men nu är det ju fixat.

Just förtillfället så lyssnar jag mest på skivan you in honey med most valuable players och väntar nervöst till den 12 april då radio dept släpper sin fullängdare pet grief och sen den 25e då Rose Melberg från softies släpper en ny soloskiva.
Men innan dess lär ni i alla fall höra av mig...

vi läser tillsammans om......

vi läser tillsammans om tvåsamhetens bojor och skrattar
räddslan för ensamheten har alltid varit mer konstant
en tyst minut med tända värmeljus
för vårat döda kärleksbarn, en fisk
det finns tydligen många varianter för kärnfamiljen idag

sensitive

luftigt brus och en sockersöt melodi
det var här jag blev kär

sensitive

ni kan aldrig döda den skönhet som det sjungs om här
hur veka vi än är
så är detta vårt fuck you till resten av världen
för en gång skull så höjer vi volymen så någon kanske hör oss
även om ni inte bryr er

hör ni mig?

det var här jag blev kär
kanske för hundrande gången
men även denna gång är livslång

ni försöker döda skönheten
vi försöker stå rakryggade
men fan så ovant det känns
jag vet inte vad kriget handlar om, varför ni är så arga
men det känns viktigt att vinna

så när morgonen kommer till staden
ska förlusten bli er
för ni kan aldrig döda den skönhet som det sjungs om här

den deprimerade slöjstjärten

prolog

Det här är en dikt om en deprimerad slöjstjärt.
En slöjstjärt är som en guldfisk, fast morfad. den är avlad på missbildningar
på guldfiskar.
Därav kan dom lätt bli sjuka.
Jag hade två slöjstjärtar.
Bappelsin, gubbjävel och Majakovski (the russian futurist)
idag kommer bappelsin att dö
hans simmblåsa är infekterad och buken uppsvälld som på ett biafrabarn.

En amerikansk proffesor har sagt att man kan bota den sjukdom som Bappelsin har genom att mata fisken med upptinade ärtor.
Bappelsin älskade sina ärtor och blev gladare och piggare när han fick dom.
men bara i korta stunder.
Nu har det gått så långt att Bappelsin inte kan simma
så idag kommer Bappelsin simma till fiskhimlen.
Samma proffesor som sa det där om ärtorna har även kommit fram till en smärtfri avlivning av fiskar.
Nu ligger han i en egen skål med rent fräscht vatten, lite ärtrester och väntar på att få somna in.
När Bappelsin fick flytta till sin nya skål blev Majakovski ensam.

Och det är Majakovski som den här dikten handlar om.

den deprimerade slöjstjärten

Majakovski har alltid varit en livlig fisk
om än lite blyg ibland
och lite aggresiv ibland
han brukar simma som en haj
och attackera växterna som en piraya
han gillar att simma upp och sen ner igen synkroniserat till popmusik
samtidigt som han gapar med munnen
och att leka följa john efter mitt finger

Jag tror även att han var lite kär i Bappelsin
för han brukade stryka sin fena mot bappelsins mage
och han hade en tendens till att följa efter bappelsin
och sniffa honom i stjärten.

Nu är Majakovski ensam
snart är Bappelsin död

och Majakovski ligger stilla under en växt
med magen vilad mot en rund sten
och aldrig har jag sett honom så sorgsen
ibland simmar han runt lite
sniffar på botten
äter lite växter
men hur kul är det det när man är ensam
ingen att simma runt med
bråka om maten med
och om inte skålen var så full av vatten
är jag säker på att man skulle se Majakovskis tårar.

epilog

Bappelsin fick senare samma kväll komma tillbaka till skålen
efter att ha gjort vissa mindre framsteg som fick oss att inte ge upp hoppet
om hans liv.
Så fort han dök ner i skålen simmade Majakovski glatt men en aning oroligt fram till honom
och jag är säker på att han gav Bappelsin en liten puss.

Två dagar senare somnade Bappelsin in helt av sig själv.

Bäst just nu (tills jag hört nya radio dept.) CTFTPA

recension: casiotone for the painfully alone - etiquette (tomlab)

Bekännelse: Jag har inte varit nere med skiten sen dag ett. Helt ärligt så har jag inte lyssnat på dom två första skivorna med ctftpa. (men ska självklart se till att beställa den skiva som dom två finns med på som tomlab gav ut för några månader sedan)
Av någon bessynerlig anledning fick jag för mig att Owen Ashworth som är ctftpa sysslade med något betydligt mer skojfriskt och lät det helt enkelt vara. Dumt av mig, ja visst. När jag sen kom över tredje albumet twinkle echo visade det sig att det handlade om nåt helt annat, bedårande elektronisk pop om ältande och olycklig kärlek. Stephin Merrit och Conor Oberst anno fevers and mirrors var dom första låtskrivarna som dök upp i mitt referens-skadade huvud. Men med Owens släpigt trötta sång istället för Connors ångestvrål och med billiga synthar som hjälpmedel.

Och nu kommer altså uppföljaren, etiquette.
Belackarna tjatar om om saker som att allting inte är inspelat med casio-synthar, men för det första så märks inte det så tydligt och för det andra, vem bryr sig när skivan innehåller ett flertal fantastiska sånger som är snyftiga och peppande på samma gång.
Scattered pearls med Katy Davidson från dear nora på sång borde bli vårens omedelbara hit och I love creedence med sin fina text och sjukt medryckande trumprogrammering kommer inte långt efter och nu väljer jag att inte ens nämna partysingeln young shields.
Ibland känns skivan lite väl loj men det dröjer aldrig lång tid tills man återfår intresset och som helhet är det en underbar skiva, visserligen inte i samma klass som twinkle echo men den är ju och andra sidan ett litet mästerverk. Det här är en såndär skiva som blir till en riktigt bra kompis, någon som förstår en. Etiquette känns som ett mer tilbakalutat och något poppigare syskon till the russian futurist´s senaste (om än något ibland schlagerpompösa) skiva our thickness från förra året.

Missa inte heller young shields ep där en nyinspelning av låten Roberta C (från twinkle echo) finns i en lite fylligare version och ännu en gång är refrängen om Owen´s scrabble-rekord och svårigheten att finna äkta kärlek helt magnifik.
Jag ångrar att jag inte kollade upp ctftpa den där första gången då jag borde, men jag är glad att jag funnit honom nu och jag har inga som helst planer på att släppa taget.

En sammanfattning plus lite till

Jag var i jönköping i lördags och läste lite dikter. Jag vill tacka alla som var där och speciellt ni som köpte häftena jag sålde och ni som beställde när dom plötsligt tog slut (jag blev lite överaskad själv över att det gick så fort). Ni kommer få era exemplar i början av nästa vecka. Ni som inte var där utan missade allt fint som bjöds under kvällen och då även missade chansen att se mig kan också beställa ett exemplar av det fina åtta sidor tjocka/tunna häftet men då för 25kr, det är bara att maila mig på cosysound_label@hotmail.com så återkommer jag med mer information hur det hela går till.

När det gäller planer för tattos for the unloved så kommer det snart läggas upp nya texter, bland annat en, förhoppningsvis, efterlängtad recension av casiotones for the painfully alones kommande skiva etiquette (som har gått galet varmt här hemma).

Ett annat tips är om ni befinner er i sthlm lördagen den 4/3 så får ni se till att verkligen inte missa everyday sensations debutspelning på club king kong. för mer information gå in på http://www.clubkingkong.com/. Everyday sensations är stockholmspojken Markus som gör finstämd pop i trembling blue stars anda, fast lite hittigare och med små casioljud som bonus. Adorable är det enda jag har att säga. gå in på http://medlem.spray.se/everydaysensations/ och lyssna för att få en egen uppfattning.

Det var allt ifrån mig för tillfället, men jag är snart tillbaka och det hoppas jag att du också är.

(inte bara bomben som ger oss gemenskap)

det är så läskigt att vara tom
omringad av influenser
tömd på idéer fastän hjältar skriker till mig
och nya uppslag bara borde regna ner____så är det tyst
inte bokstavligt
___________ för stereon snurrar
men varken den
eller serier om ett kargt usa väcker mig
istället är jag mer oroad över att min ena guldfisk är baktung
ligger lodrätt i vattnet med huvudet riktat mot brittisk sjösten
oroad över en fisk
____________när det finns bomber att skriva om
oroad över en fisk
____________när folk slåss på gatorna för sin självständighet

men jag är oroad över en fisk
oroad över en fisk, kanske dumt
men fisken ger mig kärlek och om den ger mig kärlek
så kan jag kanske ge någon annan lite kärlek
och om jag ger någon annan lite kärlek, då kanske…
ja, ni förstår
kretsloppet och hela den skiten

men om ni bara vänder min fisk på rätt ända
och kanske ger mig lite att skriva om
så lovar jag att i alla fall försöka göra nåt bra för er
(att lova är inte så läskigt och allvarligt nuförtiden, det gör alla från höger till vänster utan att någonsin behöva tillgodose sina löften)
och visst, folk kommer fortfarande slåss på gatorna
och det kommer alltid att finnas bomber att skriva om
men

kan man inte få vara lite positiv ändå, bara lite grann
då och då
jag tror att alla behöver lite kiss och bajs här i den tråkiga verkligheten
jag är redo att ge det till er
jag, love kahnlund
_________ska också
kämpa
__för nåt

men se då till att min fisk simmar som den ska förstannars kommer det aldrig bli som vi vill

my london love (tillmanns - run ep)

recension: tillmans - run ep (fraction discs)


När man läser om tillmanns nämns direkt alltid postpunkiga 80-talsband såsom stockholm monsters och the wake, jag hade tänkt att undvika det men det är nästintill omöjligt så jag misslyckades fatalt. Det är samma kalla halvelektroniska ljudbild som äger men istället för att bli till tråkig synth förvandlas låtarna till småstudsiga pophits, precis som i dom två ovannämnda bands fall.
Inget är egentligen nytt i tillmanns värld men när återanvändningen är såhär snygg blir det betydligt mer än unken nostaligretro. Och för att förfina konceptet bara lite litegrann slänger man in små bitar av my bloody valentines drone-ljud och field mice´s mest glättiga gitarrslingor och låter allt ackompanjeras av en burkig trummaskin.

twist (spaced out) är den låt som som sätter sig först och är den definitiva hitten på denna ep och också det spår där alla delar av tillmanns koncept fungerar till 100% och bildar ren popmagi.
Just nu vänder jag min tilltro till tillmanns (ja, jag ser också det pustlustiga i meningen), dom kan vara räddningen för den allra finaste sofistikerade indiepopen och just för att dom inte egentligen är "rätt" någonstans just nu så blir dom just precis så jävla rätt.
Ännu fler bevis för att tillmanns kan vara räddningen finns på deras hemsida http://www.tillmanns.se där dom två outgivna låtarna opening och superfiction finns för nedladdning. Och det kändes nästan för bra för att vara sant när jag upptäckte att dom två låtarna är ännu poppigare, ännu hittigare och faktiskt också mer egna.
Men först, beställ run ep på http://www.fractiondiscs.se och sjung med i refrängen till my london love.

für greta

har dina andetag i minnet
du är inte här just nu
ligger i din säng som blivit vår säng (ironiskt nog är det egentligen din f.d. pojkväns säng)
jag väntar på att du ska komma hem, ur stereon kommer ljudet av
fjäderlätta programmerade trumslag
en röst som är lika vek som jag en gång var, jag kommer aldrig bli lika bra som mina idoler
kommer aldrig nå upp till mina hjältar
men det är väl meningen
det är så det ska vara
jag är hellre imponerad över andras formuleringar än mina egna

stolt över mina hjältar
såsom jag är stolt över dig
vill visa upp dom samtidigt som jag bara vill ha dom för mig själv
precis som med dig
gömma, le för mig själv och veta
att jag har hittat det bästa
det där som man måste rota i över 1000 vinylbackar för att hitta
ge halva sin förmögenhet för två spår av ljuvliga melodier
spår som man har med sig resten av livet
som blir så viktiga att dom får ljuda ut över folket i kyrkan på ens begravning
men innan man har hunnit så långt
så är dom anledningen till att man lever
det är popmusik
det är kärlek

du är som världens bästa popsång